Lösenordsskyddad: Värnhems veranda

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Antal sekunder gammal: 0. Eller hur ett barn kom till världen.

Jag såg hur vi var stjärnor
Som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet

Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna på sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden

Ja, jag var där
hur underbart var det

(Laleh)

Östra sjukhuset, 4 sept.

Alla foton: Elin Åström

Svårt att vilja stanna och vilja falla

2017. Jag glömde liksom att summera och nu har redan krokusarna sprängt sig upp ur vinterfrusen jord. Så länge hon dröjde i år, våren, men nu: penséerna står i givakt på trappen, studsmattan är monterad, sheltien har fått vårfrisyr och i skogen ljuder flitig hackspettsmetronom.

Jag läste Århundrades kärlekskrig och tyckte så mycket om den. En riktig feel bad-bok.

Jag blev gravid igen efter ett missfall och ägnade de fyra första månaderna åt att må illa dygnets alla timmar och kräkas så gott som varje dag. I fyra månader. Ensamheten i det. November till januari i en dimma.

Men sen, både jag och vintern:

Då, när det är värst och inget hjälper
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att det ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                     som skapar världen
(Karin Boye)

Och så lite bilder från mars, när livet återkom:

Kanin-Timotej dog, en morgon låg han stilla och stelfrusen i kaninhuset. Tårar fälldes, inte bara för honom utan också för att han var den sista länken till Hippie.

I augusti förra året fick Tvist somna in. Kungen, George Clooney, aussisarnas aussie, den brötigaste, peppigaste surgubben som härjat på denna jord. Ganska många avslut blev det 2017 och för 2018 önskar jag mig lite fler börjor.

Ellie har fyllt fyra, besiktningstid för Hannelore Weiss är bokad, snart är det ljuva maj och alla pengar jag har över i vår ska jag lägga på att köpa träd och buskar. Magin när saker rotar sig och slår ut.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla
–

Så fint av Karin Boye. Nu har kaffet kallnat och ting kallar.

November

Lite sådär november och höjdpunkten i alla fåglar som hälsar på utanför köksfönstret, extra fint att kunna jobba hemma då ibland. Det är jobb, grått och fixa-inomhus-lustan börjar göra sig påmind. Mönstertapetsuget. Slita-upp-plastmatte-hungern. Tristessen, längtet, flykten, D-vitaminbristen. Men en annan fin sak: snart åker jag till Gran Canaria, bara sådär. Ensam. Jag och kameran och paraplydrinkarna och pocketböckerna. Helt ogenerat. Fruktbuffé. Poolområde. Svengelska.

 

You were always on my mind

 

Hösten. Bland anteckningar i en sprucken telefon står bland handla toapapper messmör paprika korta betraktelser som hårdheten hos händer som är för säkra på vad de gör

bara vi har ryggen fri

höstlöven rusar över vägen som skrämda ekorrar

2017 har varit året där saker verkar ta slut. Är säker på att 2018 är ett år med fler börjor.

Mississippi kan vänta

Det får vara såhär jag säger det just nu.

Se hur stora skogen sover mellan glömda järnvägsspår

Ett axplock bilder från helgens kombinerade jobb- och nöjesresa i Dalsland. Skulle jobba i Bengtsfors och Mellerud ett gäng timmar lördag och söndag och passade därför på att damma av vår ruhrområdesvita husbil Hannelore Weiss på en premiärtur fredag till måndag i detta, vad det skulle visa sig, helt ljuvliga landskap. Har utvecklat en närmast osund relation till snickarglädje, dalslandsstugor och punchverandor den sista tiden och då visade sig Dalsland och vackra byars väg vara helt rätt plats att befinna sig på (för att nära sin byggnadsvårdsförälskelse i alla fall).

April är så ljuvlig, men den verkar också tendera att bli lite hysterisk. Massvis med jobb hopar sig i april, maj och juni när en egentligen helst vill tänka trädgårdstankar, starta igång byggprojekt och åka på roadtrips. Har i alla fall en tomatplanta, en chiliplanta, ett citronträd och extremt många kilo potatis på förgroddning, ett halvt uppgrävt potatisland och planer på växthus med förstuga.

En kväll stannade vi för natten intill ett naturreservat, drog ner husbilspersiennerna, öppnade fönstret på glänt, löste korsord och somnade till kattugglans hooooooooo-ho-houououo. Vi gjorde massa grejer – jag fotograferade jobb, besökte festivaler, hittade och köpte trädgårdsmöbler på blocket, träffade en konstnär med örtagård, besökte Elsa Beskow-utställning, fikade på Dalslands konstmuseum, vandrade i Tresticklans nationalpark – men detta var det allra bästa av allt.

Jag vill se Dalsland från ovan 
Jag vill se bergen uppifrån 
Se hur stora skogen sover 
Mellan glömda järnvägsspår 
Se hur landsvägarna rinner 
Mellan byars glesa ljus 
Jag vill fånga nya minnen
För dom jag har har jag nött ut

(Sofia Karlssons Dalarna från ovan, men fick vara Dalsland just här).

 

Vi firade

… en snart-3-åring idag. Tänk ändå.

Topp 13

1. Det är precis-innan-vår. Jag har sett krokusar som pressar sig genom jorden och laddar för att få ta plats. Det har varit sol. Jag har sett tranor. Jag har haft picknick på trappen. Men nu lovar jag mig: aldrig mer en vinter hemma. Jag bara vissnar och ledsnar. Till riktigt snöland eller världsfrånvänd sol nånstans inklusive-allt från vintern 2017 och för all framtid.
2. Frida Hyvönen släppte ett album och jag och Bess åkte på konsert i Varberg. Fantastiskt. Det albumet ska jag lyssna på jämt – orden fattas för att beskriva hur b r i l j a n t det är. Gör det du med. Kvinnor och barn heter det och finns på Spotify.
3. Mitt jobb är så jädra gött och bra och roligt. Längtar till kontoret.
4. Hemnet – åh, att drömma sig bort där.
5. Äkta trägolv som vi la in i nya köket. Doften av linoljesåpa och gå barfota där på, kärlek!
6. Att lyssna på poddar. Just nu: Allt du velat veta, Radiopsykologen, Filosofiska rummet, En underbar pod, Söndagsintervjun i P1.
7. Bodil Malmstens dikt Det här är hjärtat. Lyssna eller läs. Outsinligt vacker sorgesång.
8. Handgjorda kaffekoppar. Typ den här. Livet är definitivt för kort för att dricka ur fula koppar, om en kan välja.
9. Varje-dags-samtalen med våra syriska inneboende. Att se deras lek med Ellie, att höra deras berättelser. Att dricka arabiskt kaffe.
10. Efter lite turer med westernridning, ridskola och turridning har jag hittat en sävlig, supersnäll nordsvensk att rida ut ett par dar i veckan. Bara han, jag och John Bauer-skogen.
11. Böneutrop. Det är så vackert. Eller det här. Mycket finns att säga om organiserad religion, men musiken…
12. Lars Lerin och Mandelmanns. Så mjukt för själen.
13. Snart kan Hannelore Weiss få komma ut igen. Fricamping, lisan för själen.

 

Januari

Januari knackade på och hade med sig ett paket med snö, kolmörker och överraskningar. Med snabba ryck fick vi två främlingar som inneboende med nya smaker, nytt språk och annat bagage. Jag visste det inte riktigt själv med något vis hade jag nog tröttnat på om vi bara haft lite större, om vi inte haft barn, om vi inte jobbade så mycket, om vi hade haft mer pengar så, om vi inte haft alla hundar så… Bara sluta. Så istället: om de vill så kan vi. In bland hundar, kaniner, bilar utan blinkers, hundhår i hörnen, snusprillor i fönsterbrädan och en snart-treåring med femton kilo känslor. Varsågod, så här bor vi, så här är vi med udda sockar, morgontrötta, ludd i tvättmaskinen och alldeles lagom mycket skit i hörnen – varsågod och dela det med oss. Lite på arabiska, lite på svenska, men alla pratar ju samma språk egentligen, så svårt är det inte. Ring the bells that still can ring. Forget your perfect offering. There is a crack in everything. That’s how the light gets in.