Vi firade

… en snart-3-åring idag. Tänk ändå.

aIMG_7997aIMG_8003aIMG_8018aIMG_8027aIMG_8042aIMG_8060aIMG_8072aIMG_8081
aIMG_8148aIMG_8096aIMG_8124aIMG_8146aIMG_8026

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Topp 13

  1. Det är precis-innan-vår. Jag har sett krokusar som pressar sig genom jorden och laddar för att få ta plats. Det har varit sol. Jag har sett tranor. Jag har haft picknick på trappen. Men nu lovar jag mig: aldrig mer en vinter hemma. Jag bara vissnar och ledsnar. Till riktigt snöland eller världsfrånvänd sol nånstans inklusive-allt från vintern 2017 och för all framtid.
  2. Frida Hyvönen släppte ett album och jag och Bess åkte på konsert i Varberg. Fantastiskt. Det albumet ska jag lyssna på jämt – orden fattas för att beskriva hur b r i l j a n t det är. Gör det du med. Kvinnor och barn heter det och finns på Spotify.
  3. Mitt jobb är så jädra gött och bra och roligt. Längtar till kontoret.
  4. Hemnet – åh, att drömma sig bort där.
  5. Äkta trägolv som vi la in i nya köket. Doften av linoljesåpa och gå barfota där på, kärlek!
  6. Att lyssna på poddar. Just nu: Allt du velat veta, Radiopsykologen, Filosofiska rummet, En underbar pod, Söndagsintervjun i P1.
  7. Bodil Malmstens dikt Det här är hjärtat. Lyssna eller läs. Outsinligt vacker sorgesång.
  8. Handgjorda kaffekoppar. Typ den här. Livet är definitivt för kort för att dricka ur fula koppar, om en kan välja.
  9. Varje-dags-samtalen med våra syriska inneboende. Att se deras lek med Ellie, att höra deras berättelser. Att dricka arabiskt kaffe.
  10. Efter lite turer med westernridning, ridskola och turridning har jag hittat en sävlig, supersnäll nordsvensk att rida ut ett par dar i veckan. Bara han, jag och John Bauer-skogen.
  11. Böneutrop. Det är så vackert. Eller det här. Mycket finns att säga om organiserad religion, men musiken…
  12. Lars Lerin och Mandelmanns. Så mjukt för själen.
  13. Snart kan Hannelore Weiss få komma ut igen. Fricamping, lisan för själen.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Januari

Januari knackade på och hade med sig ett paket med snö, kolmörker och överraskningar. Med snabba ryck fick vi två främlingar som inneboende med nya smaker, nytt språk och annat bagage. Jag visste det inte riktigt själv med något vis hade jag nog tröttnat på om vi bara haft lite större, om vi inte haft barn, om vi inte jobbade så mycket, om vi hade haft mer pengar så, om vi inte haft alla hundar så… Bara sluta. Så istället: om de vill så kan vi. In bland hundar, kaniner, bilar utan blinkers, hundhår i hörnen, snusprillor i fönsterbrädan och en snart-treåring med femton kilo känslor. Varsågod, så här bor vi, så här är vi med udda sockar, morgontrötta, ludd i tvättmaskinen och alldeles lagom mycket skit i hörnen – varsågod och dela det med oss. Lite på arabiska, lite på svenska, men alla pratar ju samma språk egentligen, så svårt är det inte. Ring the bells that still can ring. Forget your perfect offering. There is a crack in everything. That’s how the light gets in. 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

If you’re not excited about it, it’s not the right path. 2016

2016. Ett år långt som ett liv. Knöligt, intensivt, spretigt, modigt.

I januari var jag på möhippa för min barndomsvän Elisabeth och spelade improvisationsteater på Improverket. Jag var tillbaka på mitt gamla jobb som kultursamordnare efter att ha varit en stunds tjänstledig för annat jobb. Fotograferade bröllop.

I februari förkovrade jag mig lite i släkthistoria och gamla bilder och fotograferade en elitsimmare. Red turridning på islandshäst, började på ridskola och fick en crush på fjolliga, ambitiösa D-ponnyn Coccos som jag försökte köpa loss. Hade pysselhelg med syster och Ellie.

I mars bestämde jag mig för att bli vegetarian. Det bara blev så. 100% från en dag till en annan. Närmsta tiden ägnades således åt en mängd kulinariska vegetariska måltider. Isen lossade och vår började anas i luften. I månadsskiftet mars/april flyttade Hippie till Farsta. Ett års tankar och grubblerier resulterade till slut i sorg, tumult, ny vänskap, chock och saknad. Helvete vad det värker än. I utbyte fick vi en vädurskanin som levt inomhusliv på sjunde-våningen-nånting. Saker som händer i mitt liv: byta en brukshund mot en kastrerad vädurskanin på en brukshundklubb i Linköping. Mitt i all sorg är det nåt dråpligt roligt över just den situationen. Lilla stora Ellie fyller 2 och har kalas.

I april planterar vi. Smultron i kruka, örter, kryddor. I månadsskiftet april/maj tar vi en primärtur för året med husbilen Hannelore Weiss till Gotland. Ny familjemedlem med långa mjuka öron gjorde att vi ovanpå befintliga hundburar och tidigare skötbord fick bygga ett kaninhägn. Häng, familjetid och vackra fasader i Visby och dagsutflykt till russen på Lojsta Hed. Tävlar appellspår med Vilja. Hänger med Bess hos hennes medryttarhästar och kör shettis för första gången på evigheter, de fjärilarna i magen. Är på föreläsning om Svalbard och Antarktis. Nån gång ska jag dit.

I maj grillar vi på altanen, planterar ännu mer – kaprifol, humle, vildvin – och skaffar en kompis till kanin-Timotej. Blå wienerkaninen Kajsa som levt ett rufft förflutet och räddats till ett djurhem. Bygger Sveriges lyxigaste kaninhägn inklusive bibyggnader och tvåvåningshus med spröjs och utebelysning. Har husbilsweekend med Bess och tävlar rallylydnad, men ännu mer spårar, tränar agility och äter lösgodis.

I juni fotograferar jag för butiken Grandpa i GBG, tävlar en hel del agility. Firar midsommar hos Emelie, Claes och Tuva med ett gäng härliga människor till. Säger upp mig från mitt fasta heltidsjobb som kultursamordnare med ingen plan och ingen A-kassa. Peppen ändå i att kasta sig ut. Köper en flakmoppe.

I juli packar vi Hannelore Weiss och styr mot Växjö. Semester! Hittar i vanlig ordning de mest fantastiska, öde ställplatserna i okända skogar där vi övernattar lite på måfå. Kuskar runt på Öland, långpromenerar med hundarna och skålar i sommardrinkar med Åsa på Arken Hotell och Spa. Husbilen slirar på tvåan och hinner avverka Växjö, Öland, Värnamo, Osby, Karlskrona, Sollebrunn och Göinge. Tävlar massa agility i stekhet värme och firar 50-årskalas.

I augusti bilar vi upp till Norrland och Ammarnäs för en knapp veckas ridresa på kalfjället. Hästar, kalfjäll, kungsörnar, mat över öppen eld. Inget 2016 slog det. Får en tremånaders projektanställning på Kulturhuset staden intill och har det intensivt med fantastiskt roligt med nygamla kollegor.

I september slutar jag på ridskola och rider lite westernridning i Hökerum och Säve, men inget slår liksom det där med fjällen, häst, utomhus och pulverkaffe. Sätter sågen i altanen och bestämmer oss för att bygga ut ett rum och göra kök. Lyfta tak, ösa sågspån, kofota upp golv, bygga nya väggar, byta takvinkel, dra el och sätta in fönster. Slitigt, kul, ivrigt. Jag och Ellie tågar till Stockholm en helg, hänger med familj och går på Fotografiska. I september blommar mitt vildvin.

I oktober renoverar vi som idioter, hämtar allt virke och gör alla moment själva. Hälsar på Funny Blacks-valpar, köper spegeldörrar. Mitt projektjobb avslutas och jag får ett nytt roligt kulturvikariat i Göteborg fram till våren 2018.

I november köper jag William Morris-tapet, massivt trägolv och målar hemmabyggt inbyggt skafferi inklusive handmålar marockanskt golvmönster. Lyssnar mycket på ljudböcker och årets bästa album: Frida Hyvönens Kvinnor och barn. Börjar på mitt nya jobb.

I december blir vi klara med vår minst sagt intensiva köks/helrenovering och firar jul hemma i huset med vegetariskt julbord och en 2.5-årings jullycka. Äter på Pinchos, köper rökelse, fyller 28, bryter upp golv. Erbjuder ett ungt trans-par från Syrien att flytta in hos oss.

Jag har säkert glömt massor – 2016 har varit året jag dokumenterat rekordlite. Och med obefintligt lång- och korttidsminne får en hanka sig fram lite torftigt såhär i efterhand. Mycket saker har hänt, både utåt, privat, offentligt och själsligt. Det har blåst en del i de yttre omständigheterna samtidigt som många inre saker klarnat och fått starkare konturer. En del saker har gjort en helomvändning, och annat har bara skissats fram än. På flera vis har en era avslutas och en ny startat. Jag har blivit mindre tolerant mot vissa saker, och mer ödmjuk inför andra. Jag vet hur det ska kännas, det är mitt rättesnöre.

Hej 2017!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Oredigerat

aimg_6154aimg_6224aimg_6166aimg_6170aimg_6172aimg_6173aimg_6179aimg_6198aimg_6213aimg_6140aimg_6137

Efter jobbresor och gräsänkande är plötsligt alla hemma. Lite lagom stökigt, Netflix står på, ingen städar, tacos i sängen och tapetklister överallt. Nya köket tar form.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Detta

aimg_4690aimg_4741aimg_4747aimg_4821aimg_4895aimg_4897aimg_4916aimg_4928aimg_4934aimg_4938aimg_4946aimg_4950aimg_4959aimg_4982aimg_4995aimg_4999aimg_5003aimg_5008aimg_5011aimg_5024aimg_5051aimg_5059aimg_5064aimg_5067aimg_5073aimg_5090aimg_5131aimg_5140aimg_5188aimg_5191aimg_5238aimg_5254aimg_5269aimg_5272aimg_5328aimg_5371aimg_5382aimg_5390aimg_5400

Detta ändå – att bila upp till Ammarnäs, övernatta i skåpbilen på vägen upp, strunta i liggunderlag och tokfrysa, räta ut krokiga ben nånstans utanför Vilhelmina, checka in på Fjällhästens vandrarhem, braka igenom ribborna på våningssängen, packa houdinis, sadelväskor, dricka kaffe med luluåsk familj och äntligen gå ut i hagen och skrattinse att min häst såklart är den som springer åt alla håll och inte går att fånga in. Att vara tolv år igen. Att bara rida runt med en hand, gummistövlar, älska pulverkaffe och inse att all mat är så jädra god med utsikt. Att få vara riktigt hungrig, riktigt kall, riktigt trött, riktigt lycklig. Att vara utomhus hela dagarna och låta fjälltopparna, kylan, dalgångarna, tölten, den vilda manen, renarna fylla upp och ta över. Att känna livet i sig, som det bara känns på kalfjället när man lägger sig ner bredvid sin islandshäst, äter tunnbröd och ser en kungsörn segla förbi. Garanterat en viskning om hitåt. Det måste få hända igen.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Hitåt!

litenIMG_1184

Härom dan fick jag nog av korrigeringsblanketter, intranät, opassion, att titta ut genom ett upphandlat kommunalt fönster, att det tar stopp. Inte egentligen härom dan, för det var ingen impuls. Efter hela resan, fem år och fast heltidstjänst, flextid och helt okej betalt kände jag att det var dags för något annat. Det där annat vet jag inte vad det är än, och det känns så fantastiskt spännande. Mer än att det måste finnas ett annat sätt att leva, än det jag lärt mig. Och att det finns därute.

Nyss såg jag en underbar dokumentär om horsemanship. Och kände så tydligt: såhär. Hitåt. Till respekt, stillhet, dans, själ.

Det finns så mycket runt oss som vi misshandlar. För att det fungerar.

Jag vill utforska det där andra sättet att existera. Med varandra, hästar, jobb, hundar, naturen. Som om alla var själar, sammanlänkade. Som att det finns en synlig värld, men också en osynlig. Om vi kunde hitta den där punkten där det finns ömsesidighet, respekt, dans, stillhet. Och ta det därifrån.

Jag börjar med att åka till lappländska fjällen i början på augusti. Med islandshästar, termos, utomhusluft, berg. Det brukar vara en bra början.

You think you own whatever land you land on
The Earth is just a dead thing you can claim
But I know every rock and tree and creature
Has a life, has a spirit, has a name
 
You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You’ll learn things you never knew you never knew
 
Have you ever heard the wolf cry to the blue corn moon
Or asked the grinning bobcat why he grinned?

Can you sing with all the voices of the mountains?
Can you paint with all the colors of the wind?
 
Come run the hidden pine trails of the forest
Come taste the sunsweet berries of the Earth
Come roll in all the riches all around you
And for once, never wonder what they’re worth
(Colors of the wind, Pocahontas)

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer