Hitåt!

litenIMG_1184

Härom dan fick jag nog av korrigeringsblanketter, intranät, opassion, att titta ut genom ett upphandlat kommunalt fönster, att det tar stopp. Inte egentligen härom dan, för det var ingen impuls. Efter hela resan, fem år och fast heltidstjänst, flextid och helt okej betalt kände jag att det var dags för något annat. Det där annat vet jag inte vad det är än, och det känns så fantastiskt spännande. Mer än att det måste finnas ett annat sätt att leva, än det jag lärt mig. Och att det finns därute.

Nyss såg jag en underbar dokumentär om horsemanship. Och kände så tydligt: såhär. Hitåt. Till respekt, stillhet, dans, själ.

Det finns så mycket runt oss som vi misshandlar. För att det fungerar.

Jag vill utforska det där andra sättet att existera. Med varandra, hästar, jobb, hundar, naturen. Som om alla var själar, sammanlänkade. Som att det finns en synlig värld, men också en osynlig. Om vi kunde hitta den där punkten där det finns ömsesidighet, respekt, dans, stillhet. Och ta det därifrån.

Jag börjar med att åka till lappländska fjällen i början på augusti. Med islandshästar, termos, utomhusluft, berg. Det brukar vara en bra början.

You think you own whatever land you land on
The Earth is just a dead thing you can claim
But I know every rock and tree and creature
Has a life, has a spirit, has a name
 
You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You’ll learn things you never knew you never knew
 
Have you ever heard the wolf cry to the blue corn moon
Or asked the grinning bobcat why he grinned?

Can you sing with all the voices of the mountains?
Can you paint with all the colors of the wind?
 
Come run the hidden pine trails of the forest
Come taste the sunsweet berries of the Earth
Come roll in all the riches all around you
And for once, never wonder what they’re worth
(Colors of the wind, Pocahontas)

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Norrsken

Någonstans längs vägen, livet, flytten in hos någon annan, det nyss bodelade, det föräldralediga, alla djur, sömnbristen tappade jag… någonting. Jag förnimmer det, jag vet att det finns, det sköljer över mig men försvinner lika fort, sipprar mellan fingrarna. Jag vet vad det är, det ligger nerbäddat i mig, men ändå utom räckhåll. Som att försöka minnas en dröm – ”det var nånting med… eller… det kändes som… jag var… sen kom…” Så fort jag närmar mig dansar det iväg, som ett norrsken.

Detta är vår ledtråd.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

En stund på jorden

I brist på ord får bilderna agera hålla-liv-i och Laleh säga:

Jag såg hur vi var stjärnor
Som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet

Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna på sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Pyssel- & baklördag

Pyssel- & baklördag hemma på byn.

litenIMG_8792litenIMG_8796litenIMG_8800litenIMG_8801litenIMG_8809litenIMG_8811litenIMG_8822litenIMG_8826litenIMG_8873litenIMG_8884litenIMG_8898litenIMG_8901litenIMG_8905litenIMG_8914litenIMG_8924litenIMG_8931

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

2015

I början av året skrev jag ”Någon i mitt flöde la ut en bild med texten i versaler: ”2015 won’t change unless you do”. Och är det nåt jag vet så är det: Jo. Livet vill nånstans själv. Det är inte vi som styr hela tiden, inte bara vi som skapar. Livet är inte ett blankt A4 som jag fyller med önskelistor som slår in. Livet är bortom allt det där det undermedvetna, en riktning ibland, paus ibland, väderomslag, omständigheter, tur, ödet, otur. Det är generöst ibland och snålar som fan ibland. Och även om inte jag ändrar nånting under 2015 så nog kommer livet göra det, det liksom vill nånstans själv, allt hänger inte på mig. Lite såhär som när Borås Tidning haffade mig på gatan för ett tag sen för att fråga om jag skyddade min bankomatkod och jag svarar: Nej. Händer det så händer det. Men är det inte lite så det känns? Man kollar sig över axeln, luftskriver varannan siffra för att förvilla och lägger hela handflatan över koden och nog fan blir man rånad ändå. Och tvärtom.”

Och jag kan konstatera att trots att 2015 bjudit på minimalt med listor, tid för eftertanke, skrivande och reflektion så tog mig livet någonstans ändå.

Det blev en altan på morgonsolsidan med hjälp av Enholm och cementblandaren. Det blev en 1.5-kilosvalp som virvlade in i våra liv i februari och vännen Annelie på köpet och i början mycket funderingar på riktning och lust.

I mars avbröt jag min mammaledighet och hoppade på ett vikariat som ungdomskonsulent/fritidsledare/projektledare som jag kom att jobba med till årsskiftet. Min måhända naivitet och och långtgående förståelse för förtryck och diskriminering och sociala strukturer och pepp för att förändra världen mynnade ut i lite mer cynism, axelryck och att man kan vara en jävla idiot ändå. 2015, året då jag blev ännu mer trött på män. Och män i grupp. Och förutom axelrycken och stånga-huvudet-mot-betongväggen ett par riktiga guldkorn till människor som alltid kommer att stanna i mitt liv och tusen lärdomar rikare.

2015 var premiär för målarkurs i vedic art, det var Jessica Svanljung-kurs, Siv Svendsen-kurs och HtM-tävling med uppflytt till klass 2. Våren 2015 kompletterade vi tomtens agilitybana med att innehålla fem knallrosa hopphinder, en gunga, ett A-hinder, två tunnlar och ett slalom. Ellie firade 1-årskalas och Skryt gick valpkurs.

Sommaren blev agilityworkshop med Vilja och Hippie och sen en hel sommar full av husbilsliv, agilitytävlingar, MT, bruksspår och fricamping. Hela familjen, husbilen och friheten att åka exakt vart man vill. Perfekta grustag. Bad. Kvällssol. Långa spår. Kaffe på säng. Så fulländat på alla sätt och vis. Vilja avslutade säsongen med att plocka en hoppklasspinne i Tånghallens novemberrusk och göra ett godkänt anlagsprov i viltspår timmarna innan världen täcktes av snö.

I september råkade jag bli störtförälskad i en bordercolliegrabb från Irland och kunde inte göra annat än att plocka hem honom.

Under försommaren åkte jag också på en tripp till Berlin med en person jag bara träffat en gång. Feströk, graffitigränder och stadspromenader i dagarna tre. Udda och väldigt roligt upplägg.

Den orangea irländaren posterboy för Hotel Pigalle och vi spenderade en rolig dag bland champagne och mönstertapet på ett av Göteborgs finaste hotell.

På slutet av året gick jag, Vilja, Hippie och corgiligan superrolig sökkurs för Git Jering i de lerumska skogarna, drack ljummet termoskaffe och njöt av att se hundarna skogsarbeta. Köpte en fyrhjulsdriven pickup-bil och fick på slutet av året en nytändning i vallningen.

2016 kommer börja finfint med revyföreställning, premiärfest, vallning för världens bästa Jonas G i Skåne, finfika med Mia, premiärbesök hos ett medium och bröllopsgalej. I januari är jag tillbaka på mitt vanliga jobb som kulturstrateg med nygamla utsikter och är det något jag hoppas för 2016 är det kanske lite mer tid att ta in. Och lite mindre av… ingenting. Så ekvationen för 2016 verkar inte heller gå ihop, men nu kör vi.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Do more of what makes you happy. Sök, snus, blod & förseningar.

aa_j1tSLGaL0BL40egrK05NOEVAKloQNQo_q6EIIkbdeo,yAQnqt0v4viZrYE2LVu7_HiOOrgpCjXM-Us-1Pg8sbA,byypfdC0fZDEVTAAw2nTxuPHedvJuAfZ5tCTmnxHLpQ
aaaUv8u-RJR62e_yZHBU6phRUNXrGn-XljS8Jv_oPVH0c,MMidHwSYYqmu1PDUSii7E6SwdZRtdRWGl7JLixvefg4,OLrBQHAlvqPWQFw9dL49nWIqqqStCSornRGqSh31b9waaSjRDTJd8HNzt6oSwSXbIsAN1m1NJuXSZh6a98oeK4XE,IAZHfw1T0DbvtCosNWXFH5iwuUPUpjDUTTeX7wAgpxY,bYJY6Vt_Q2BT_wTyhpdotilrnYWcujCUkvSn4S7ndfI aaw_R7sheU3T81_BnQP_WW_ObejMwo76ZjmvENJ7ByB3c,6rhJ8gE3J8pH5dmYMhC_hf4Oc36vSQMCuP2Ru2JMT3k,8QkMcR0dyWwJU4_p7K73h4rBvSFBXWGB48hZIJ-qvC4
aaa_1bRaTwvHTp3wSm_sZOTwmXP7fhyYIvvnpFQ1mbtB8w,JYoBeqheJiKn_Doah113NF03MqEzW2_vrAy621HAd1Q,kJdmfiRYFhQcrxlI08VkZ32YdjSJCDBX82szmbFYApw
aaJzb2C0IJCWgy_5pYdCOYAIWdmgRik2jBt61yieiToh8,9PACCQTw2xYm4Cc5jfaMvVFvLL8o92vVkJF_l8MzDLE,KE6YGhuKru3IDYDMEFxMEIhclC5Y0pwIzR86ECzfRXM

I helgen har jag & Vilja varit på så göttig sökkurs för Git Jering. Samma som jag och Hippie gick för tre år sedan (och tydligen även för två år sen). Som alltid innehöll det förutom blodvite, män och politik en stor portion goda tips och härliga timmar i skogen. Dessutom i allra bästa sällskap, inte minst Bess & corgis. De gånger vi kör sök – vilket emellertid verkar vara varannat år på kurs – kör vi dykupper & hela kedjan leta-hitta-hämta-lösrulle-framslag-påvis-äta godis. Sjukt roligt, men lite svårt att få till sökträningen med grupper och tider. Får bli ryggsex-sök för mig, lite dyk-in som reserv och husseskick emellan kurserna 58C79CAE-C3E6-4D6A-BAF5-A03631274FD7 Git är i alla fall GOD – rättfram, bjuder på sig själv, kunnig, humoristisk och opretto. Vilja körde tre pass och fjärde passet fick jag Hippie lyxlevererad till sökskogen. Hippie alltså – mycket pepp och krut i de prickarna. Vilja skulle jag tydligen sluta curla och utmana lite mer :o Kan jag aldrig tänka mig. Vädret levererade förutom dagg och minihagel mest perfekt molnigt och ett par solglimtar. Finns få bättre saker man kan göra i mitten på november ♥

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Popcorn, vardag, kurs och pumpor. En osammanhängande rapport.

Vardag, höst och ett jobb som mer ofta än sällan bjuder på skarpa lägen gör att kvällarna decimeras till ett halvt glas vin och djupsömn redan i introt av Värvet, när jag i teorin egentligen i alla fall teoretiskt hade velat snöra på mig löparskorna och träna barmarksdrag med älgsällskap och pannlampa. Men eftersom jag vet att ingen överlever om man äter hälsosamt, motionerar, städar, piffar och lagar ekologisk rawfoodpudding på bara hemmauppfödda chiafrön tänker jag att det måste vara okej att stupa i säng lite för tidigt och bara lämna saker halvfärdigt också. Lite att det är den tiden nu.

11219513_10153586296095791_4901636437780112573_n

Nåt annat: jag och Vilja har tävlat en säsong agility nu. Några nära-skjuter-ingen-hare och framför allt en hel hög med disk. Felen har statistiskt kommit från slalomvägringar (90 procent) och tunnelvägringar på grund av sugig handling (10 procent). Men framför allt har vi sjukt kul, Vilja är helt klart agilitybegåvad och för det mesta har vi gött flyt. Sista tävlingen (Distriktsmästerskapet) tävlade vi förutom lag individuellt i både hopp- och agilityklass. Jag var sjukt nöjd efter agilityklassdebuten och tyckte att vi satte alla kontaktfälten. Visade sig dock på resultatlistan att vi inte satt ett enda – wtf? :D Nu har jag emellertid både ett vettigt A-hinder och gunga efter att ha ägnat en eftermiddag dels åt att jaga 1.5-åring på tag-själv-lagret på Bauhaus och dels åt att köpa matta till hindrena jag köpte begagnat från klubben thumbs-up-right I november satsar vi på en agilitytävling och bryter sen av med en god sökkurs för den ännu godare Git Jering.

12189680_10153586296180791_3407624466611937462_n

Skryt har många agilitygrunder nu även om mer ska till. Slalom med bågar, gunga med hjälp & A-hinder utan kontaktfält sitter i alla fall som en smäck. Och det är väl allt man behöver? ;) Den svartvita popcornet är även anmäld till en rallylydnadskurs i november och december på GBG Hundarena.

12043020_10153586296120791_1173696827016248417_n 12049719_10153586296290791_2090919019779256612_n

Och vår lilla stray dog har gjort sig hemmastadd och blir jobbigare och jobbigare, vilket i hans fall är ett gott tecken. Vi samarbetar lite varje dag, lär känna varandra och tiden får utvisa vilka fönster som är stängda, vad han kan och vill och vad vi har att bygga på.

Hippie spårar var och varannan dag och Tvist spenderar sina dagar som aktiv lyxpensionär och sen brukar dagarna av någon outgrundlig anledning vara slut.

Veckan i övrigt bjuder på halloweenpyssel, pumpakarvande, laserdome i ett P-hus, agilitylektioner, Bond-premiär, middagsbjudning och söndagsångest. Cirkeln sluten. På återseende thumbs-up-right

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar