Detta

aimg_4690aimg_4741aimg_4747aimg_4821aimg_4895aimg_4897aimg_4916aimg_4928aimg_4934aimg_4938aimg_4946aimg_4950aimg_4959aimg_4982aimg_4995aimg_4999aimg_5003aimg_5008aimg_5011aimg_5024aimg_5051aimg_5059aimg_5064aimg_5067aimg_5073aimg_5090aimg_5131aimg_5140aimg_5188aimg_5191aimg_5238aimg_5254aimg_5269aimg_5272aimg_5328aimg_5371aimg_5382aimg_5390aimg_5400

Detta ändå – att bila upp till Ammarnäs, övernatta i skåpbilen på vägen upp, strunta i liggunderlag och tokfrysa, räta ut krokiga ben nånstans utanför Vilhelmina, checka in på Fjällhästens vandrarhem, braka igenom ribborna på våningssängen, packa houdinis, sadelväskor, dricka kaffe med luluåsk familj och äntligen gå ut i hagen och skrattinse att min häst såklart är den som springer åt alla håll och inte går att fånga in. Att vara tolv år igen. Att bara rida runt med en hand, gummistövlar, älska pulverkaffe och inse att all mat är så jädra god med utsikt. Att få vara riktigt hungrig, riktigt kall, riktigt trött, riktigt lycklig. Att vara utomhus hela dagarna och låta fjälltopparna, kylan, dalgångarna, tölten, den vilda manen, renarna fylla upp och ta över. Att känna livet i sig, som det bara känns på kalfjället när man lägger sig ner bredvid sin islandshäst, äter tunnbröd och ser en kungsörn segla förbi. Garanterat en viskning om hitåt. Det måste få hända igen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Detta

  1. Gun skriver:

    Vilka kanonbilder!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s