Viltspårsprov & höstinvigning av hundgårdar.

mmbild mbildmmmbild mmmmbild

I plus sex, mulet och duggregn for vi åt Uddevallahållet för att göra anlagsprov i viltspår med den prickiga hunden. Domare Skoglund mötte upp och visade på spårstarten och Hippie körde ner näsan i backen och släpade hussen som ömsom stod på två ben, ömsom låg raklång, ut på det 600 meter långa spåret, som allt som allt tog 8 minuter (maxtid 30 minuter;). Solklart godkänt anlagsprov blev resultatet, med en notering om att det kanske hade varit bra att eventuellt sänka tempot en aning till nästa gång. Det är alltid extra kul när lilla stridspilotbibliotekarien är ute på uppdrag, just oavsett gren ♥ Hon har aldrig varit plättlätt och är inte alltid är en lätt nöt att knäcka, men spåra kan hon jävlarimig. Framöver ska vi se om det funkar att byta ut skottberördhet mot klövförväntan samt träna på lite uppdagsruta och dygnsgamla spår. Spännande projekt! De andra hundarna fick höstinviga hundgården här hemma, och verkat ha haft det bra.

Igår bjöds dessutom superpeppig bruksdag med Mia aka Yoghurt i Horla-trakterna. Hippie fick ett halvlångt spår med tre pinnar och en förrymd burk kattmat och Vilja fick ett appellaktigt spår med tre pinnar på kortklippt gräs. BC-Vilja som inte på  något vis har lätt till spårtankar var mest ute på promenad med gladsvans och hög nos men pinnar hittade vi ändå. Det har fötts en liten tanke om bruksstart nästa år så till våren blir det en spårkampanj. Spårar man rätt mycket och är vid gott mod brukar spårmotivationen komma automatiskt, tänker jag;)

Nu är även HtM-låt valt och några nya moves intränade i skydd av källarens förlåtande halvdunkel. Det blir lite svängigt 50-60-tal med tre positioner och några (i teorin) snitsiga övergångar däremellan, är det tänkt. Men igen: gud vad kul det är att vara ute med sina hundar på prov och tävlingar helt oavsett gren – man blir taggad till tusen att träna vidare och det är helt klart något visst att prestera på ny mark, på bestämd tid, med domarögon på sig och på vägen träffar man en massa trevligt folk. Det är lite som jag sa till Mia när vi satt på en halvtom parkering i nollgradigt, frös som fan och åt varsin hamburgare på en rosa Lyxliraren-stol medan spåren la till sig: fan, det här är livet. 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s