200 timmar terapi men det gick inte.

aIMG_5675 aIMG_5688 aIMG_5718 aIMG_5722 aIMG_5778 aIMG_5818 aIMG_5846 aIMG_5889 aIMG_5899 aIMG_5904 aIMG_5914 aIMG_5967 aIMG_5981 aIMG_5995 aIMG_6333 aIMG_6438 aIMG_6481 aIMG_6499 aIMG_6504 aIMG_6592aIMG_5691 aIMG_5739aIMG_5954 aIMG_6004aIMG_6027 aIMG_6074aIMG_5711 aIMG_5713 aIMG_5721aIMG_5747 aIMG_6177 aIMG_6352aIMG_6369 aIMG_6382 aIMG_6411aIMG_6464 aIMG_6510 aIMG_6512mIMG_6193 mIMG_6264 mIMG_6222mIMG_6198 mIMG_6233mIMG_6253 sIMG_5963

Juni, juli, augusti, september, oktober. Sommaren och hösten 2014, en av de allra bästa. Det var vidder, vind, vin, vardagslyx och väldigt många varför-inte. En månad i husbil är både trångt och stundtals oerhört sunkigt men belöningen: orörda landskap, övernattning intill havet, solnedgångar i lila, gryningar i rosa, nya vänner och skeva pannkakor tillagade i sluttning. Allt från umgänge med vallningsinstruktören Maarten Walter hos Windedos-Lena och Stig till SM-hejande i Sollefteå, spontandejt med Anna på MINX Design, promenad vid mäktiga Storforsen och camping i Jokkmokk med suspekt dildofynd i buskage. Vidare till Dundret, Gällivare och Koskullskulle och därifrån till Jukkasjärvi och övernattning hos Cari och slädhundarna på TopDog. Sedan slutdestinationen: Midsommar på Abisko. -6 grader, snö och ett paket snaps. Hur bra kan det bli liksom. Sen ner till Kiruna och uppåt igen för att fara neråt längs svenska östkusten, till Haparanda och därifrån över till Finland på dejt, förbi MINX-Anna igen för palt, öl och pimpning av Hannelore Weiss i dimman av norrländska mygg. Inåt i landet igen till Arvidsjaur där vi fyndade (?) en trädgårdsgris i naturlig storlek som med nöd och näppe gick in genom husbilsdörren, öde vägar med renar och helikoptervallning till Storsele, Vindelälven, Storuman, Vilhelmina, Dorothea och vidare – lite till Östersund och ner genom Mora för våffeldejt hos Eliana och Erik. Och sen i höjd med Jönköping, när man spiller ut McDonalds-latten ganska mycket över hela husbilsgolvet inklusive foppatofflorna: fan vad gött att vara hemma snart. En oförglömlig resa med mängder av spårträning och dagstrippar i fjällandskap ihop med väder sådär runt noll och i alla fall myggfritt.

Väl hemma igen kom vi på att vi skulle spela in en ”parapsykologisk thriller i lantlig miljö” med vänner i huvudrollen och manusets utgångspunkt i I:s reella mardröm: att bli mördad på sin gård. Lite grann sådär att det du är mest rädd för har redan hänt. Ett par intensiva inspelningsdagar följdes av ganska många ganska intensiva dagar av filmredigering. Och sen i augusti: premiärvisning av SVIKAREN i – vad det skulle visa sig – rosa glitterkläder och högklackat.

10257112_10152567079965791_6215698727189145605_n 10475682_10152568316845791_1920365584862514622_n

Efter eller innan det eller hur det nu var var jag, Madeleine och Anneli hos Jonas Gustafsson och vallade, fikade och fotade i Skåneland. (Foto: Malin Karlsson).

a1071798_10152108337705518_2087393781_o a10470602_10152108336130518_379385711_o a10516375_10152108339180518_377296195_o a10526887_10152108338310518_1909348233_o-2 a10545320_10152108340015518_1560483560_o a10545465_10152108337635518_2052825619_o-3

I augusti döptes Ellie Myra Rut i Ödenäs kyrka. Nånstans här emellan beställde vi en banjo inför kommande storfilm och bestämde oss för att spela både banjo och bas i kyrkan. En veckas intensivt repande och: utan dina andetag, i en tappning som garanterat inte hörts förr. (Foto: Lisa Åström)

aIMG_8172 aIMG_8177 aIMG_8183 aIMG_8188 aIMG_8212 aIMG_8263litenIMG_8173 litenIMG_8238aIMG_8234 aIMG_8242 aIMG_8252 litenIMG_8134 litenIMG_8176 litenIMG_8265

Dagen efter dopet for vi till Irene och Manne för att passa deras gård (inklusive ett trettiotal djur) medan de var på vallningskurs och semester i Skottland hos Bobby Dalziel i två veckor. Med vallning nästan varje dag, hästpyssel, hönsmatning, kattklapp och motion av hundar, roande av femmånadersbarn, ett digert schema mellan 07-20 plus ett antal påhälsande vänner däremellan somnade vi ovaggade.

Kort därefter – eller dessförinnan – var vi på ännu en husbilstripp med destination Jumbo Stay: ett Jumbo Jet-plan från 1976 omgjort till hotell, där jag hyrt cockpitsviten till Niclas som fyllde år. Och så lite turistande däromkring. På krogen i Nyköping underhöll till exempel en man som hette Jörgen med elvislåtar från 60-talet medan en kvinna i publiken sveper sin öl, spelar luftgitarr och plötsligt drar fram sin astmainhalator (?) samtidigt som en man i reflexväst, rullskridskor och go-pro-kamera (?) (!) svischar förbi i jakt på returburkar. Det är med husbil det händer. När vi ändå var i närheten tog vi en tripp och parkerade centralt i Stockholm, åt gott, barnvagnspromenerade längs Strandvägen och Gamla Stan och finfrukostade på Bar Egoiste.

Sen fyllde den här godingen ett halvår och vi tapetserade sovrummet i leopard. Härregud, hon är min.

aIMG_7044aIMG_7043litenliten2014-09-27 13.21.01


Sen bestämde oss jag och Bess-med-corgis att tävla bruksspår med tre veckors framförhållning. Tanken: köra spåret och därefter gå in på plan och känna på hur Hippie funkar i tävlingsmiljön alldeles förutom att vi inte har några klara lydnadsmoment. Hon höll ihop bra och svarade bra på pepp och beröm och jag fick med mig bra information hem. I spåret belönades vi med 9.5/9.5 och kommentaren ”dagens bästa spårarbete!”. En debut är en debut liksom och fasen vad kul vi hade – det var sex år sen jag tävlade spår sist. När jag ändå hade farten uppe anmälde jag Vilja till lydnadsklass 3-tävling och en Mona Kjernholm-kurs, en Siv Svendsen-kurs, en vallningskurs för Jonas Gustafsson och… Ja det är lite där vi är nu. Mitt i, liksom.

hipp10676609_10152279737350518_753959185_o hipp10718484_10152279737625518_1233201273_o   hipp10677113_10152279736820518_473692323_o hipp10720417_10152279737800518_706863058_ohipp10722387_10152279737795518_1916951408_o hipp10723270_10152279722920518_1971045457_n

Det var den sommaren. Och nu: mitt uppe i den fantastiska hösten. Kyligt, krispigt, dovt färgglatt, kallt som fan och hela själen får plats. Jag gillar det. Ketchupeffekt ikväll men nu tänkte jag mig faktiskt komma tillbaka hit lite oftare.

Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu

(Winnerbäck)

l2014-09-30 13.47.53 l2014-09-30 13.48.53 l2014-09-30 13.49.17 l2014-09-30 14.08.17 l2014-09-30 14.11.31 l2014-09-30 14.14.19 l2014-09-30 14.15.49 l2014-09-30 14.17.22

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 200 timmar terapi men det gick inte.

  1. Anna skriver:

    Så mycket fint på en gång, nästan så att jag storknar. :) ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s