Livet är så mycket roligare och svårare än att sitta tillbakalutad och vara bitter över andras utsikter.

Om jag fick välja en enda tid i livet att leva på repeat hade det varit nu: med skräckblandad förtjusning och nyfikenhet över ett barn i magen, med fjärilarna i magen över en fuxfärgad islandshäst fem minuter hemifrån att rida så ofta jag vill och kan, med fri tillgång till vallning och fårpyssel, för vänner att åka på kurs och diskutera med,  med två återvinningshundar som hamnat hos mig på tur och tillfälligheter och en prickig hund med hela alfabetet i minspel hemma, för drömhuset med mönsterpassade tapeter precis över allt långt ut på landet men nära stan, för fast jobb och världens bästa vid min sida.

Viss om att mitt nu inte är något garanterat förevigt, men också med perspektivet att förra året skrev jag:

”Det glappar mellan förväntningar och givna möjligheter. Jag värmer plättar i durkslag och blir biten av spisen. Det verkar alltid fattas något för fullbordat – och ibland till och med för tillräckligt bra. Jag hankar mig fram i livet fram med diverse låtsaskaffe i pulverform och tänker optimistiskt att ”jomenvisst – lite som på camping eller så”.”

“November blir ett kuperat och oregelbundet offroad-hamsterhjul av händelser, känslor och endimensionella (eller mångbottnade) rebusar med z. […] Å ena sidan går jag spontana och obekymrade promenader med Bess och corgin, gör jättefin wordart-konst med 3-skugga, skrattar mig magont, fotar, drucker finkaffe, hittar samförstånd och längtar. Samtidigt. Lost in this world, I even get lost in this song är signaturmelodin på repeat. Mia gör en fyrstegsplan som heter 1. Fruktsallad 2. Ligga 3. Prata 4. Kaffe – & även om det rinner ut i ett stort ingenting börjar jag gå därifrån, trots oändligt med varför i plural och versaler.”

Precis så var det – å ena sidan spontant och obekymrat, å andra sidan haltande, glappande hålrum av saknad och längtan efter att vara hemma i nån annan, att få känna att: äntligen. Jag stångade huvudet mot väggen och försökte få en sjuk relation att passa i en frisk ram. Jag anpassade mig, försökte gå all in, blev ömsom tillplattad och upphöjd och fick för mig att jag var så jävla komplicerad och svår att leva med.

Och idag – så himla välsignad, glad och tacksam. Men vet också (förutom den osannolika turen att ens födas i ett land som Sverige) att jag just har jobb för att jag läste fyra år på universitet på en utbildning alla avrådde mig ifrån, att jag har en häst att rida för att jag för länge sen bestämde mig för att köpa en grimma-utan-häst hos Lerums Hund & Häst och hade på väggen för att en vacker dag, att jag är i en fantastisk relation för att jag bitit ihop, gråtit och lämnat andra bakom mig, att jag bor på landet för att jag först också kunnat tänka mig att värma plättar i durkslag och bo i stan bland sura tanter som hötter att man plockar väl upp efter sig!?, att jag har tre fina hundar för att jag – när mina föräldrar vägrade låna ut bilen – engagerade bästa Bess att köra raka vägen upp till Nyköping för att det kändes bra i hjärteroten, att jag har massor med fina tapeter för att jag lagt en hel semester på att mönsterpassa, svära över ett rangligt tapetbord och tänkt sådär som att: varför inte.

Jag vet att det är så många som längtar efter nåt annat. Livet kan vara jävligt orättvist och vissa grejer omöjliga att lösa på egen hand men del saker, de där: trött på sambos, tråkigt jobb, för mycket jobb, för lite jobb, för lite pengar, för lite tid, för lite mönstertapet, för lite ohejdad galopp på pigg islandshäst, för mycket huvudbry. Om det är du önskar jag ge dig ett enda råd: börja gå; rör på dig – även om du inte fått svar på dina frågor, även om allt kanske rinner ut i ingenting. Även om du får äta plättar i durkslag och värma pulverkaffet i micron och får spendera ett par år i en sunkig lägenhet med ockerhyra. Man får väldigt sällan det andra alternativet serverat förrän man våghalsigt släppt taget om det första och hoppat. Res, lev, älska, ändra, prova. Våga. Livet är så mycket roligare och svårare än att sitta tillbakalutad och vara bitter över andras utsikter.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Livet är så mycket roligare och svårare än att sitta tillbakalutad och vara bitter över andras utsikter.

  1. klarafardiga skriver:

    Fint skrivet! Jag tror på din devis & på att livet löser sig… *söt hundvalp som sover i sin korg* ;)

  2. Sandra skriver:

    Är så glad för dig!! ❤

  3. saraidjurriket skriver:

    Det är så sant som du skriver Elin, och det är så härligt att du nu har det så bra! Minns när man gick med sin lilla mage (eller i mitt fall jättestora) och filosoferade över hur det skulle bli. Och hur många gånger man tyckte att ”nu sparkade det ju jättehårt. Känn!” och så dröjde det en hel evighet innan det kändes något på utsidan :-) lycka till med allting, hoppas vi ses någon gång :-) kram

  4. saraidjurriket skriver:

    Ps, rätt avis på islänningen! :-o

  5. Sofie skriver:

    Läser, med leende på läpparna, värme i hjärtat & klickar vidare härifrån med peppig känsla. Tack!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s