Hopp, drömmar, dig.

Tunga kvällar och väldiga soluppgångar
Livet och lyckan som en skör tråd och
just när det där
äntligen lindar in
vardagen i lycka välter små tuvor
alla lass och jag orkar inte igen undra
vilken väg jag förs

Nätterna för korta och obeskrivligt långa –
de tycks aldrig börja, aldrig ta slut
Som från ingenstans knakar alla fogar och
ingenting är längre kvar av
hopp, drömmar,
Dig

Allt jag känner till är igår. Det oåterkalleliga i
dåtid, förut, nyss äter mig. Framåt bara hav av
Sömnlösa nätter, vilsna själar mellan
lägerbål och lägerbål, hemlig skräck
Dova sorl.

Hårda ord viner, alla herrelösa spjut.
Det var jag som skapade alla
illusioner, jag som lät dem
Rämna.

Jag visste hela tiden att vi
inte skulle
Räcka

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hopp, drömmar, dig.

  1. Ååå det där sista… Så mitt i prick på inte bara ditt! Du skriver verkligen som rakt in i själ och märg, fantastiskt! Hoppas att du är okej…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s