Elin ryter ifrån.

Under julhelger och efterföljande semestervecka har jag haft precis lagom med ledigtid och samlat lyckohormon på hög. Druckit öl på Ölrepubliken och drömt om att blocketköpa en mentalt bredbent fjording som behöver insemineras med bedövningspil och knäppta händer, idkat intellektuell älskog i java och c++, långpromenerat med kalla varma händer och sällskap, haft libanesisk afton med Tarator bajaj-recept och köttbullar med pinjenötter mitt-i-veckan och därför också äntligen fått väsa till chefen: ”jag ser att du sneglar avundsjukt på min tarator bajaj-lunchlåda!”, sett den fantastiskt fina En oväntad vänskap på Bio Draken, fått erotisk taktil revbensmassage i väntan på den utlovade polska snöfronten och köpt diskborstsrefill med texasdialekt.

När jag nu råkat få en guldklimp värd sitt namn på tråden (som tur var emellertid inte helt bokstavligt via det sahlgrenska ingreppet) kan jag inte låta bli att känna ett stilla men irriterat Aj… över människor i närheten som lever sina vardagsliv stressade, platta och irriterade ihop med en karl som varken kan torka galla eller vattna blommor när det behövs, som undrar ”meh! vad ska jag handla?” istället för att öppna kylen – om de ens kommer så långt. Visst är det lätt och bekvämt att följa gamla hjulspår, det känns kanske till och med lite heroiskt-skönt-på-martyrvis att få säga ”min karl kan inte ens sätta på kaffebryggaren!” och fnissa med medhåll men – hur charmigt är det? Nej – lite mer ”lämna honom direkt!” (eller för all del ”jaha – bit ihop och stå ut då!”) men mitt skratt kan bara fastna i halsen när man både klagar, skrattar bort det, tar det under försvar det och sedan sammanbitet låter det fortgå. Nittonhundratalets uppkavlade kvinnor fixade väl inte rösträtt 1921 för att medsystrarna hundra år senare skulle sitta på sociala medier och vara martyrledsna över att deras karl är otrevlig, handlingsförlamad och inte orkar hasa sig ur sängen medan hon bär fyra ungar, tre matkassar och hans (!) bokföring på axlarna.

Det finns män som är svin och lika många kvinnor som låter dem vara det.

Nina Hemmingsson

Nina Hemmingsson

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Elin ryter ifrån.

  1. Jag har skrivit om något som liknar detta, men inte är riktigt samma:http://hagahome.se/?p=8689. Det är i samma härad i alla fall, bitterbrittor som vill klaga men inte göra något åt det. Som på något knepigt vis är stolta över att ha små handlingsförlamade grisar till män…. Konstigt!

  2. Mia skriver:

    Kopierar väl över min kommentar på FB så att bloggen också får lite tankeföda ;)!

    Så sjukt rätt skrivet! Särskilt denna mening ”Nej – lite mer ”lämna honom direkt!” (eller för all del ”jaha – bit ihop och stå ut då!”) men mitt skratt kan bara fastna i halsen när man både klagar, skrattar bort det, tar det under försvar det och sedan sammanbitet låter det fortgå.”

    Det är tragiskt när folk fastnar i sånt de inte trivs med fast ändå inte kan ta att man säger hur illa det ser ut och låter från ens utomstående synvinkel när det gång på annat klagas (och fnissas) över vuxna människor som de får hålla efter som femåringar .

    Trivs man inte i situationen så gör man något åt det, inte fnittra lite flickigt åt tillkortakommanden som borde vara helt självklara för en vuxen människa att göra. Basic hänsyn och samarbete ska det vara i ett förhållande, annars kan man lika gärna vara själv ! Och om problemen inte ÄR så stora, varför då gnälla om dem överhuvud daget? Det är ju inte så charmigt med någon som konstant klagar på sin partner…. Och jag HATAR det där ”det är väl typiskt karlar att inte kunna höra av sig/hjälpa till/ta hänsyn” osv när det gnälls om sådana saker. NEJ, det är inte typiskt karlar, det är personligt typiskt ditt svin till man (vill jag utbrista).

    Är glad för din skull som hittat en man som inte är en stereotypiserad karlsslok utan eget driv och motor, utan en vuxen (med)människa som FAKTISKT skulle kunna brygga sitt kaffe själv.

    /Mia, bitchkommenterat

  3. Sandra skriver:

    Jag har stilla undrat samma sak många gånger. Enda anledningen jag kan komma på är att de helt enkelt aldrig träffat en bättre karl än den de har (eller iaf inte lärt känna nån tillräckligt för att inse det) och så den ändå (tragiska) uppenbara bristen på karlar som faktiskt kan tänka själva, ta tag i det som behövs och inte är rädda för ”kvinnosysslor”. Det är tråkigt och frustrerande att så många bara finner sig i gubbigheten och hjälplösheten och väljer att svälja och ta hand om.

    Är väldigt, väldigt glad för att du träffat han som fyller just dina önskningar och hjärta. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s