Det var dags.

aAIMG_2214

oIMG_2231

Ledig soffa, saknadstol.

Idag en dextrosol- och popcorndag med grustagspromenad i motljus, hemmagjort snus, glad, prickig hund, kaffe, haribo-kalender med MAOAM och 3D-pussel från tre år, mer kaffe, mer promenad och mingel med halva saffransbullar, kallprat, termoskaffe och lätta steg.

Smolket i denna genuint hurtiga och fina clip art-dag dök upp lagom till eftermiddagspusslandet. Jag har en tendens att hålla mina vänner nära under skinnet. När någon (citat Linda) ”är en veritabel idiot” kan jag därför inte lättvindigt skaka det av mig, oavsett rimligheten i de burdusa slängarna av sleven. Det kändes idag därför väldigt dags att få packa en kasse med lojalitet och gamla julskivor, trycka på unfriend och lämna det där på någons trapp. I ungefär samma veva rök en annan historia med avslagna löften och hemmanycklar som bara kändes tunga att bära. Så får det bli, så blev det.

För första gången sedan mitt liv handlade om envisa, tjocka, lyckliga gotlandsruss och horisontella bästisskratt i högstadiekorridoren av just ingen anledning alls känns livet äntligen igen så himla enkelt, lätt och rätt. Jag har provat hur det känns att vara hemma i någon annan och vill aldrig mer vara utan.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Det var dags.

  1. Sandra skriver:

    Låter som kloka val och beslut. ❤

  2. malinwijk skriver:

    Till vilken adress skickar man ifall man vill att något ska komma fram till dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s