Mine is not the first heart broken

  

Mitt liv är just nu ett kuperat & oregelbundet offroad-hamsterhjul av händelser, känslor och endimensionella (eller mångbottnade) rebusar med z. Oavsett omständigheter mår jag aldrig bara bra eller bara dåligt – å ena sidan har jag brutit upp från relationer, flyttat tre gånger på ett knappt år, stångat huvudet i betongväggen på jobbet, fått en spattig hund under vila med osäkra framtidsutsikter, provat vad ensamhet på offentliga tillställningar är & uppgivet greppat efter något som är utom räckhåll samt medverkat i den imaginära serien Psykopat söker gipskonstnär i reality  TV-programmet som verkar vara mitt liv. Å andra sidan har jag gått spontana & obekymrade promenader med Bess & corgin, gjort jättefin wordart-konst med 3-skugga!!!, skrattat mig magont, fotat, druckit finkaffe & hittat samförstånd. Samtidigt. Lost in this world, I even get lost in this song verkar vara signaturmelodin på repeat. Men vilsenheten är kanske också ett hem. & även om 1. mitt hjärta är lite krossat & 2. min tillit är lite sargad är det mest bra. Mia gav mig en jättefin 4-stegsplan som hette 1. Fruktsallad 2. Ligga 3. Prata 4. Kaffe – & även om det rann ut i ett stort ingenting får jag börja gå därifrån, trots oändligt med varför i plural och versaler. Så himla lätt och så omöjligt. Men:

Som om du inte visste
att 
straffet för
känslokyla
är ensamhet

Förutom detta har jag & Tvist varit på Monakurs & tränat Z-ruta, stadga, vittring, plats, fjärr & annat framtidsnyttigt. Vi har inte bråttom men kul & Tvist är lika förutsägbar som oförutsägbar i sin obekymrade lycka, totala avsaknad av signalkontroll & ständiga pepp. Han sticker ut på ett skitsnyggt framåtsändande på ”skall!”, lägger sig på sitt & steppar ivrigt & gör piruetter när jag ber honom att spela död (ibland bokstavligen). Han fick i alla fall en rosa REA-frisbee på Huveröds & galopperade nöjt runt i stora cirklar. Alla moment i trean & elit-klass går egentligen framåt med bra fart de gånger vi tränar med lite struktur, men som alltid när det gäller Tvist är nyckeln till framgång mängdträning, hög arbetsbelastning & repetition. Hur vi gör är oftast egalt. Hippie får inte göra mycket med action i men mellan burvila & koppelvarv runt huset har vi tränat lite stadga, gripande, fasthållande, självkontroll, hälsaträning & tandvisning.

Dan vill bli städad & ha olja & service & uppmärksamhet men när annat snurrar lite fort är det han, krukväxterna, frukosten & disken som hamnar i kläm. Ibland repar de sig. Veckorna rinner iväg men som vanligt är det dagarna på dagarna som räknas.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s