9 1/2 vecka.

Fortsätter där jag slutade – i oktoberskogen bland porrfilmsreferenserna. Inläggets titel syftar dock inte framför allt på den erotiska filmen 9 1/2 vecka från 1986 med supersexiga Kim Basinger i huvudrollen – utan på hur längesedan det var jag skrev nåt. & att det hänt lite sen dess.

Jag har till exempel varit på husvisning i Stannum. Ett på bilderna pittoreskt, ”charmigt” trähus ”med potential” som på plats mer bestod av vinda träpaneler, genomvuxen trädgård, suspekta statyer, en grönsjuk damm & ett gäng fastkedjade gipsigelkottar som dekoration i en ledsen björk. Min kollega N tyckte dock att jag skulle ”ta ett SMS-lån, köpa koskenkorva & skriva på direkt”. Vi kom fram till att mina chanser att göra succé i icke-programmet Bonde söker gipskonstnär på ZVT med Alex Schulman som lättkränkt programledare i alla fall skulle öka(t) markant.

På torsdagkvällen samma vecka slöpratade jag & Ernholm i telefon som många gånger förr. Samtalet började ungefär med att Linda höll på att peta sig i ögat med en virknål & deppade för att hon var ”kass på att virka små planeter” medan jag ”väntade på inspiration att ta tag i möbeldisken” & beklagade mig att ”mina växter höll på att döda min fritid” (gerberan behöver avvägt med vatten VARJE DAG). På en halv minut hade vi dock bestämt att vi led brist på en rejäl rallylydnadshelg varpå det drastiskt beslutades att hon & franska Jean-Pierre skulle rulla en sådär fem timmar neråt i landet redan nästkommande dag. Fredag till söndag vigde vi således till långpromenader i stadsvimmel, indiska restaurangbesök, lyxkaffe, halv 8 hos åttiotalet-middag, spårträning på Arendal, spår & offroadpromenad på Öckerö & en del annat – typ somna 21.30 i soffan. Dock inte denna gång av förmodad gojibärsallergi

Linda passade även på att mynta det perfekta uttrycket ”du kanske bara ska sluta kalla det för frisyr!” när jag suckade att min frisyr ”var under all kritik”. Ett uttryck som problemfritt (?) visade sig kunna ersättas med valfritt slut för att sänka förväntningarna på ungefär vad som helst. Tyvärr blev det i princip inget idkande av rallyträning men väl ett oväntat möte med det bohusländska begreppet äggost som enligt Wikipedia något rättframt skulle ”blandas ordentligt tills det skär sig & ätas med en burk sill”.

Efter detta var jag på solo- & duobesök på bio med syster som en av dagarna avslutades med färg & hemmaklipp med kökssaxen till nåt som liknade hellugg & mörkbrunt.

Förutom att jobba, spåra & långpromenera bjöd veckan på Mona Kjernholm-kurs med fokus på zäta & vittring, livets första kräftskiva, shotrejs med gammeldansk & svarta vinbärsbrännvin & efterföljande mental karusell som slutade med vomiteringar i okänt handfat & den klassiska repliken om att ”nachochipsen måste varit dåliga!” (Emelie ;-)), 87-årskalas med gräddtårta hos farfar, skaldjursbuffé hos mannen som gav upphov till halv 8-begreppet, förhandsvisning av nya Bond-filmen tillsammans med min ultragay-fd-kollega S, lite helgkonsertjobb, krispiga promenader i gråbogrus med Bess & Steiran, en släng av feber & tyvärr – veterinärbesök med lillprick som konstaterar förmodad uppfransning av vänster korsband. Står på vila, rimadyl & jag försöker för det mesta intala mig att det kommer gå alldeles utmärkt. Men mer om det i eget inlägg.

I övrigt rullar Dan obeskrivligt & taktfast framåt & ska imorgon byta till vinterskor. Jobbet går i hundratjugo kilometer i timmen med både stundande spökvandring-på-elljusspår med tillhörande Nadia-bakade skräckbakelser, Shirley Clamp-föreställning på teatern, kommande julkonsert med Åsa Fång, diverse konstutställningar & ”varför har du inte svarat på mitt mejl!?” (två timmar senare). Jag försöker jonglera.

Råkade snubbla över citatet ”sådan enighet ska råda mellan er att när den ene gråter kan den andre känna smaken av salt” & tänkte flyktigt sorgligt att det är synd att denne någon inte kan finnas i mitt liv när jag behöver det.

Det var det för nu.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 9 1/2 vecka.

  1. Emelie skriver:

    Hahaha, det måste ha varit kräftornas fel den här gången ;-)

  2. malinwijk skriver:

    Du skriver så himla bra Elin!! Bara så att du vet (dvs om du behöver en till jonglerboll att hålla i luften så rekommender jag att du skriver en novellsamling!). Hoppas att Hippien överlever vilan och blir alldeles frisk!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s