I can’t handle the pressure of making my own salad. Den ultimata helgen.

Förutom att den tilltänkt smörsteka med en väl avvägd nypa havssalt på sparrisen hade möglat, tillsammans med avokadon som lessen & punkterad trängdes med tre vanskötta bananer på köksbordet, det faktum att storpacket med delikatobollarna var slut & diskhögen hotade med upplopp samt att det utan tvivel är för mycket månad kvar i slutet på pengarna det varit en helt ultimat helg.

Utöver den tidigare nämnda kattresan & det alldeles enimenta bandet Serve You Right To Suffer på Nefertiti ägnades helgen åt en tilltänkt soltripp till Göteborgs skärgård. Ålderdomshemsbyxorna utan tillstymmelse till passform, solbrillorna & feel-bad-boken Kortfattad kinenisk-engelsk ordbok för älskande fanns nedpackade, tillsammans med omsorgsfullt bredda leverpastejmackor utan gurka. Eftersom jag inte hade orkat hissa upp persiennerna utan bara googlat på vädret var jag på övertygat gott mod om tjugo grader & vårens varmaste dag. När jag väl kom fram var det emellertid istället väldigt mycket mer tolv grader & blåst. Försökte ändå tappert sola ett par timmar, innan jag gav modsulen gav upp & åkte hem. Deklarerade för Ernholm att ”det enda lördagsalternativet som återstod var våtstädning &/eller ett emoutbrott” men insåg sedermera att jag inte skulle hinna något av dem eftersom en peppig ölsession var inbokad på La Sombrita med Anneli, Martia & Kei. PolisAlet med 7.5 poäng på sjuksköterskeprogrammet läste högt ur vårdguiden & kom fram till att min ständiga vrålhunger berodde på magkatarr (minus den extremt oklara ”uppkördheten” samt de ”kaffesumpsliknande spyorna”). I övrigt avhandlades arbetsliv, hemmafruliv, hundträning & sommarplaner innan Alet styrde upp notan inför hemfärd.

På söndag möttes vi upp på GMBK igen för lite uppstrukturerad men lagom seriös hundträning. Vis av gårdagens solflopp hade jag klätt på mig rejält med underställ, jeans, raggsockar & polotröja – för att inse att söndagen bjöd på tjugofem grader & obarmhärtig sol. Tränade lydnad med Tvist som hade väldigt många färre än fler tassar i backen efter avsaknad på vettig & rejäl lydnadsträning på sistone. Hippie fick mingla kort & gå ett gräs-asfalt-gångbanespår (450 meter, 1.5 timmas liggtid) med tre apporter på vägen hem. En aning tvekande spårarbete med fantastiskt engagemang vid samtliga apporter. Lagom till hemgång från klubben anlände ett Blåbärs-SMS som deklarerade att hon & kaffe befann sig i en oslagbar kombination på Skatås & hejade fram dalslänningen & Lyxa på milsrundan. Förutom att någon tyckte att det var en bra idé att sno min goda rosa hurttaväst ur bilen på parkeringen hade jag & Hippie en kort men kvalitativ umgängesstund med bästa, saknade gänget. På fyrtiofem minuter hann livet i stort & penispumpar i synnerhet avhandlas, tillsammans med ett par koppar termoskaffe & pur fyrbent lycka. Hippie som på IK2-tävlingen pep & levde rövare hade nu bestämt sig för att både gå perfekt i koppel, gå spontanfot förbi passerande hundar & sköta sig extremt välartat. Charmen i förvirrade unghundars tvära kast. Lyxa & Hippie blev lyckligast av lyckliga att ses igen & Yoghurt & Blåbär förenades återigen till den perfekta Eva Bodfäldtska frukost som bara finns i helheten. Förutom att jag blev hånad för mitt val av underställ & raggsockar i den tropiska hettan var det lika peppigt som sist vi sågs även om månader har gått. Såna vänner är fint det.

Söndag kväll ägnades sedan åt lökskärning med tomatkniv, under de ofrivilligt bråddjupa visdomsorden om att ”ägna mer tid åt den del av löken man ska ha, än den man inte ska ha”.  Först efter att jag hade diskat nådde mig av en slump informationen att de tre diskborstarna i diskhon hade vitt skilda funktioner. Mer ofta än sällan tycks folk glömma av att ge andra rimliga förutsättningar för att lyckas utföra ett jobb på ett tillfredställande sätt, även om arenan i en diskho i just detta fallet på ytan tedde sig synnerligen odramatisk. Små mycket goda råd, så lite utrymme. Trots de köksliga missödena utkristalliserade sig söndagen emellertid till en synnerligen trevlig kväll.

Plötsligt var det måndag som till stora delar ägnades åt att slicka igen trettiofem kommunala kuvert, innan informationen återigen för sent nådde mig om att det fanns någon form av slicksubstitut tillgänglig för kommunala kuvertförseglanden. Alla små kommunikativa förödelser. Hemkomsten bjöd emellertid sedan på promenad i gassande sol & lydnadsträning på hemmaplanen. Resten av kvällen försökte jag spela rumble & samtidigt freda mig mot valp-med-tennisboll-attacker.

Nu äre läggdags.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I can’t handle the pressure of making my own salad. Den ultimata helgen.

  1. Sandra skriver:

    Dina ord får alltid förvirrade, vimsiga jag att framstå som välplanerad och vardagskunnig men på nåt vis samtidigt lätt lat. ;)

  2. Liza skriver:

    Underbart att läsa Elin!
    Man blir alldeles varm och känner igen dinavardagsbekymmer alltför väl! Är det inte alltid så att månaden verkar alltför lång i förhållande till tiden man får betalt för? Antingen det eller så florerar synnerligen misstänkta ”sista-veckans-budget-tjuvar”, hmmmm…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s