hoppteknik för vappu alatalo, japansk healing & fiskgratäng.

En dryg vecka senare har jag insett vikten av att ibland bara släppa vems fel & ta ett steg tillbaka. Jag har därför spenderat veckan mer än vanligt utan solglasögon, mögliga kaffekoppar & asocialt chokladbollsätande framför mejlboxen & istället till synes otvunget konverserat kring friskgratänger med eller utan löjrom & den där resan till Teneriffa med en pooltemperatur på alldeles lagom varken eller. Jag har också haft allvarliga samtal, snytit mig om näsan & fått tafatta men välmenta klappar på axeln. & sen i den där apelsinska ”sometimes you just have to pick yourself up & carry on”-andan bara försökt gå vidare, även om det utan överdrift inte skulle kunna betecknas som min starkaste sida.

Jag har en tendens att prova min omgivning ganska dramatiskt den första tiden för att se om den håller. Om jag ska trivas & ge mig hän måste boxen vara relativt vid & konventionerna sekundära. Faller dessa aktiva eller passiva tester inte väl ut ber jag om ursäkt, långtidsparkerar & fortsätter apatiskt med socialt korrekt att konversera om fiskgratäng med eller utan ost på. Min vän Ernholm undrade om det var detta vänskapstest hon utsattes för när vi efter en stunds bekantskap grillade på Eskilstuna BK & hon gav mig en varm grillkorv med orden ”lägg den nånstans” & jag sa ”aaah!”, tittade mig paniskt omkring & resolut la den på hennes surftelefon. Eller när vi obekymrat åt pommes frites & svart kaffe utan kall mjölk under en bro i Sörmland & köpte tre bananer rörande överrens om att ”det är bra att ha en extra!” emedan vi först efteråt insåg att exakt ingen ändå gillade bananer. Eller när hon på något vis lyckades manövrera mitt principiella vredesutbrott endast baserat på det faktum att hon inte ens hade övervägt att byta kön. Dessa märkliga men i efterhand extremt roliga börjor på en vänskap föranledde en smärre skrattattack som till & med överröstade bilen Dans allmänna protester om livet & sina två norrländskt brutna ben (som jag kallt under en tid ignorerat med att trycka på ”shut up”-knappen på instrumentpanelen eftersom ett pixelfel i displayen ändå gör att jag aldrig riktigt fattar vad han vill). Incidenten med grillkorven fick vidare ge uttryck åt min definition på vänskap som innebär att mina vänner åtminstone ”måste klara av att man lägger en grillkorv på deras telefon” för att vara nåt att ha. En annan fin vänskap började med den i efterhand rätt märkliga inviten ”Hej – min bil är trasig. Kan du tänka dig att köpa sex av mig för tiotusen?” & en del andra tilltänkta börjor slutade drastisk just där & gick över till någon form av fiskgratäng- & teneriffabekanskap mellan åtta & fem.

Resten av veckan har innehållit en session japansk reikihealing till panflöjtsmusik, fantastisk hoppteknikkurs för snygga & kompetenta Vappu Alatalo med Hippie med viss dramatik på väg till flygplatsen när Dan bröt benen, började flasha med sin check engine-lampa & protesterade varpå Vappu försökte lugna mig på finskt, pedagogiskt vis emedan jag på engelska försökte förklara att jag ”är lite katastrofalt lagd när det kommer till praktiska problem”, fredagskonsert med Markus Lindgren, Nisse Landgren, Blue Heaven Big Band & WermlandsOperan, företagsdeklaration, släktkalas, lek i vattenspridare & ljummet kaffe, ett spontanuppdrag som våldtäktsjour på bortakvarter, fotografering, en stillsam valborgsmässoafton i det endimensionella sällskapet av en handfull smörgåskex & en första maj på en uteplats med hundratio nyfikna grannar & en välsmakade kopp irish coffee vars grädde andäktigt vispades med nya RUSTA-elvispen utrustad med fem hastighetslägen & turboknapp, barnteatern Adjö Herr Muffin, kursavslutning för Mona Kjernholm med Hippie & medföljande fjärr- & fritt följträning, promenad vid ”en fin sjö eller ett träsk” vid GMBK, kontaktfältsträning i trapphuset, rutanträning & födelsedagsfirande med Älgmannen & ett par hundra meter långt hårt spår med tre apporter åt lillprick – samt förstås ett gäng högt ordinära kontorsarbetstimmar.

Ja. Snabbversionen som vanligt när tiden går fort & vattnet rasar mellan broarna. Nu återstår att se om Dans tillfälliga tystnad orsakad av att jag & min kollega M kopplade ur ena batteripolen med en skiftnyckel är början på en långvarig succé eller en definitiv & avgörande katastrof. Eller som överklassparet i lantmagasinet Gods & Gårdar ojade sig – ”det var en intensiv budgivning innan herrgården blev vår”.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till hoppteknik för vappu alatalo, japansk healing & fiskgratäng.

  1. Linda Ernholm skriver:

    <3 Jag skrattar fortfarande! :D

  2. malinwijk skriver:

    Det är fint att läsa dina ord Elin! Man liksom sugs in, som i en god bok fast kortare då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s