om du vågar vara rädd faller jag på knä om du ber mig.

Jag har fått förmånen att lära känna en del verkligt bra människor. Som skrattar åt mitt bekymmerliv & med en stor portion varm handfasthet guidar mig genom proportionellt extremt små men i mitt liv gigantiskt stora problem. Som med tiden verkar ha förstått det där med vad som är viktigt & som relativt pedagogiskt försöker peka på just det även när jag mest kisar & inte ser skog för massor & massor av träd. Men jag är aldrig så övertygad som när de säger att den finns. Även om den är precis utom räckhåll. Just nu.

Jag växelvis vattnar & torkar ihjäl mina blommor. Överkompensation. Övningskörning. Men jag har lärt känna människor som gör saker i rätt ordning & inte förhastat, som parerar, förplanterar & låter saker ha sin tid. Det är helt nytt för mig.

Lost in this world. I even get lost in this song.

Att ompröva principer, proportioner & definitioner man sedan länge hade lagt i mappen Tvärsäkert & Orubbligt. Att efter tjugotre års sporadiskt kalkylerande tröttförvirrat slå igen boken för att man inser att x inte är lika med y. Att det aldrig har varit det. & att det kanske inte ens är viktigt. När man inser att Helvete skorna är för små, världen större.

Jag har lärt känna människor som både utmanar, struntar i, stöttar & passar tillbaks. Som ibland förstår precis men som kanske viktigast av allt just inte alls alltid förstår precis. Just idag är jag extra glad & tacksam att såna människor nyligen korsat mitt liv, för en kort eller lång tid.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s